Persikolandet
av Göran Hjort
Välkommen till persikolandet  som fått sitt namn av de goda persikor som befolkningen odlar och säljer.  De är i stort sett självförsörjande med eget jord- och skogsbruk, hantverk samt ett rikt kulturliv. Mycket tid och arbete läggs ner på alla utsmyckningar, underhållning, mat och dryck som används vid återkommande ceremonier och fester. En gång om året anordnar de en stor musik- och dansfestival där många kringboende deltar.

En dag kommer en främling till en by med ett hundratal invånare. Han ställer en säck på den öppna platsen och många nyfikna bybor samlas runt honom. Han berättar att han är bankman och har ett fiffigt betalningsmedel som kallas pengar. Han föreslår att byborna ska pröva att använda dessa pengar då de handlar med varandra. Familjerna är först mycket skeptiska men övertalas att acceptera erbjudandet. Varje familj får tio pengar var som de enligt mannen kan använda sinsemellan men även som betalning med andra.

Mannen säger att han kommer tillbaka om ett år för ta tillbaka de utdelade pengarna plus en peng var från varje familj. Denna extra peng vill han ha som en gentjänst för att ha gett dem detta nya praktiska betalningsmedel. Familjerna går intet ont anande med på experimentet.  Han låter familjerna sätta ett fingeravtryck på ett papper som kvitto på projektet.

Under året byter de som vanligt varor och tjänster med varandra och grannar och använder även de där nya pengarna.

När året gått kommer mannen tillbaka och vill nu inkassera först de tio pengarna, men sedan dessutom en elfte peng från varje familj. Stor förvirring utbryter när familjerna står där med tio pengar var och mannen begär att få en elfte peng från varje familj. Hur ska de kunna betala tillbaka mer än de har fått?  Han säger att de har accepterat avtalet genom fingeravtrycken. Man vädjar nu till mannen att han ska efterskänka den elfte pengen. Han vägrar först men går tillslut med på att i stället få en persika från varje familj. Problemet är att persikorna har tagit slut. De har sålts till grannar för att få tillbaka pengar som använts vid tidigare handel.

Mannen säger att det hela kan lösas genom att familjerna lånar nya pengar för att betala den elfte som han kallar ränta. De flesta inser då att de aldrig kan bli skuldfria eftersom mannen säger att det bara är han som kan låna dem pengarna. Byborna menar att de kan tvingas sälja ägodelar eller arbeta gratis för honom för att betala räntan. Men mannen står på sig och vill att de gör som han säger. Några bybor förlorar då tålamodet och jagar ut mannen ur byn. Familjerna återgår lättade till den bytesekonomi som de alltid har haft.